Men när omvälvningar av det här slaget äger rum transformeras uppenbarlighen nästan hela befolkningar i ett enda slag: Plötsligt visar människor ett mod de nyss inte trodde sig ha. Med ens blir maktens symboler - en regeringsbyggnad, en polisuniform eller en stridsvagn - degraderade eller desarmerade. 
  
Lika fascinerande är det att beskåda de omgivande stormakternas kluvna reaktioner inför händelseförloppet. För en gångs skull tycker man att Obama nästan kunde hålla tyst istället för att tala så oinspirerat; stormaktens rädsla för att mista en avgörande stödjepunkt i regionen är så uppenbar att Obamas försiktiga yttranden blir pinsamma. Det gäller även EU, liksom den svenska regeringen och Carl Bildt. Men allra mest talande är väl egentligen den israeliska regeringens krampaktiga tystnad den senaste veckan. Alla är rädda att mista en trygg stödjepunkt, en partner i storpolitikens eviga strävan efter stabilitet - även om det innebär stöd till diktaturer. 
  
Om revolutionerna i arabvärlden lyckas och om de sprider sig innebär det att en ny värld i flera avseenden träder fram. Den blir naturligtvis inte lätthanterlig den heller, eftersom demokrati medför att nya krav - ibland omöjliga att på kort sikt uppfylla - kommer att resas på de folkvalda. Men en demokratisering i arabvärlden tvingar stormakterna till nytänkande. Inte minst kommer den att ge Israel-Palestinakonflikten en helt ny ljussättning, när Israels agerande inte längre kan legitimeras med att landet är regionens enda demokrati. Och alla de unga missnöjda män som under arabvärldens maktpiskor sökt sig till fundamentalistiska alternativ kommer med tiden att tvingas tänka till.  
  
På sikt kan en demokratiserad arabvärld sända frisk luft även in i de europeiska länder som sedan länge hemsöks av de högerextremas skräck för den muslimska världen. En muslimsk värld som plötsligt står där demokratiskt nymornad kommer att bli långt svårare att använda i kampen mot invandring och för islamofoba syften. Det känns i sammanhanget visserligen som en synnerligen bagatellartad kommentar, men ändå: Sverigedemokraterna, Danskt Folkeparti eller Le Front National förlorar på folkets framgångar i Tunisien eller Egypten. 
  
Men återigen: inga segrar ska tas ut i förskott. I skrivande stund klamrar sig Mubarak ännu fast vid makten och i de flesta arabländer sitter kungar och föga demokratiska presidenter ännu i orubbat bo. Stenen har dock kommit i rullning. Världshistorien drar efter andan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ikväll börjar andra säsongen av Klass 9A och hetsen mot en hel yrkesgrupp kan fortsätta. Lärarna får än en gång klä skott för ökade klasskillnader och en nedmonterad välfärd, samt en syn på utbildningen som satt lönsamheten framför lärandet. Dokusåpa...

Men om Barbara Hendricks musikaliskt är i sitt esse på denna skiva (generös och självsäker, expressivt uttrycksfull) finner jag henne mer återhållen på ”Die schöne Müllerin” (Arte verum). Förvisso högst ovanligt med en sopran i rollen som...

När Anna Lindh mördades orsakade det en störning i hela den socialdemokratiska successionsordningen - en störning som egentligen först nu, denna vårvinter, uppenbarat sina bråddjup. Hon var den självklara efterträdaren till Göran Persson och man kan ...

Jussi Björling. I dag skulle han ha fyllt 100 år. Hans stämma nådde det innersta – en klang som var både smärtsamt vacker och lidelsefull. Han var blues rakt igenom. Allt verkade så enkelt. Rak i ryggen, ut med bröstkorgen. Sjung av hjärtat sju...